emmaidalinnea

Hejsan!
Nu ska jag ta mig i kragen och faktiskt berätta vad som har hänt i mitt liv. Någonting som har förändrat hela mig!
för nu känner jag att jag måste få skriva av mig, och inte ha allt inom mig. Ibland är det skönt att lätta på hjärtat.


Jo allt började den 8 januari jag var i skolan som vanligt hade ne ganska värdelös dag, varför började vi på en fredag?, men jag åkte hem med 15:30 bussen och ska ringa hem till Pappa som då var hemma, men ingen svara. Så ringer till mammas mobil (hon var nämligen till Ludvika tillsammans med K) ingen svarar så ringer tillslut till pappas mobil, Där mamma svarar, hon hade nämligen tagit den när hon och M åkte till Ludvika.
Så säger att jag åker hem tidigare och det går bra, då är dem i Hörken. När jag kommer till Löa så ringer jag till mamma igen för att säga att jag är i Löa, tar ungefär lika långtid från Löa i buss som från Ställdalen till Kopparberg med bil så brukar bli lagomt om man ringer där. Mamma ringer tillbaka till mig efter ett tag och säger att M ska hämta mig, tankarna börjar gå runt varför skulle hon hämta, när mamma&pappa ändå var hemma? men jag tänkte att hon kanske ändå skulle in till kopparberg och kunde hämta mig samtidigt, för att sedan skjussa hem mig för vi bor ju båda i Ställdalen!

(och medans jag sitter på bussen (och alltså har fått vetat detta i efter hand men skriver det iallafall) så kommer mamma hem, M släpper bara av henne och åker sedan hem till sig. Mamma knackar på dörren men ingen öppnar hon ringer både på mobilen och hemtelefonen inget svar hon går några varv runt huset för att kolla om hon ser något men ser inget. Hon ringer ner till M som antagligen hade kommit hem men inget svar men efter en stund ringer hon upp och mamma säger att hon inte kommer in och frågar om hon har verktyg så M sätter sig i bilen igen, hämtar K som precis hade slutat jobba och åker hem till oss, dem går och kollar i fönstrena igen för att kolla om dem ser något, det slutar med att dem får knacka sönder en ruta med ett fäljkors för att ta sig in i huset, och hittar pappa liggandes på golvet i tvättstugan, 112 kontaktas och ambulans kommer hem men dem kan tyvärr inget göra:(...)


Jag kommer till Kopparberg kliver av vid station där det står några bilar, kikar lite efter K&M bil (kollar reg-nr, men hittar ingen jag känner igen) så står där och ser pappas bil komma, jaha tänker jag pappa hämtade mig iallafall. När bilen kommer närmare och svänger in, ser jag K sitta bakom ratten, då börjar jag fundera vad har hänt? Varför har han pappas bil, var är pappa, vad hände med M bil och vart är mamma? tankarna snurrar.


Jag sätter mig i bilen och K säger att det har hänt en sak, -pappa har fått en hjärtattack (dem trodde det var det) tårarna rinner, frågar vart mamma är och han säger att han är hemma och om vi ska åka hem, jag svarar ja.
Jag gråter hela vägen hem och tankarna börjar sätta igång om vad som egentligen har hänt. K skulle svänga förbi en sväng hemma hos dem för att hämta någon mobil (tror jag det var) jag sitter kvar i bilen, och bara gråter, tänker att vad är det som händer? Det dröjer ett tag, sedan kommer K ut öppnar dörren och säger att jag ska följa med in. Väl inne får jag besked om att min pappa inte har överlevt, min älskade pappa är borta, min pappa som jag älskar och som inte hade nå ont utan var frisk, men som helt plötsligt utan förvarning var borta :'(, den känslan går inte att beskriva. (men i mitt hjärta kommer han alltid att finnas)..


Får typ panik och bara grinar, och ropar pappa.. Jag vill verkligen inte vara med om något sånt hära. Det här var det värsta som kunde hända, vem kan föreställa sig? nej sånt här går inte att föreställa sig, det är inget man tänker på..
Går in och sätter mig och K frågar om jag vill åka hem och se pappa, det vill jag. jag vill säga hej då till min pappa, så vi åker hem till oss, där står ambulansen, möter mamma i hallen jag gråter, och gråter. Får se pappa ligga på golvet, du såg så fridfull ut, jag är iallafall glad att du inte behövde lida någonting. Går in och sätter mig i köket, grinar ännu mera även inne i köket står det två ambulanspersonal, efter ett tag kommer både doktor och sedan kommer bårbilen och hämtar min pappa, min älskade pappa ♥, men innan det får vi säga hej då, jag ger dig en sista kram och säger hej då.


Idag har det gått en vecka och en dag sedan den värsta dagen i mitt liv, men jag kan inte förstå att du är borta!
det går inte att förstå, jag bara väntar på att du ska komma hem till mig och mamma, att du ska sitta där nere i soffan och kolla på tv, jag vill kunna säga hej och att du svarar, jag vill krama dig!


Pappa jag kommer alltid att älska dig, och jag hoppas du har det bra där du är nu.
Och jag vet att du är med oss varje sekund som går du kollar ner på oss från himmlen.
Men jag saknar dig något så otroligt mycket så det finns inte ord för det, och jag tänker på dig varje dag ♥
24 mars 1950 - 8 januari 2010

Pappa, jag älskar och saknar dig otroligt mycket :'(


♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥